grön (Schwedisch) Bearbeiten

Adjektiv Bearbeiten

Adjektivdeklination Positiv Komparativ Superlativ
attributiv
unbestimmt
Singular
Utrum grön grönare
Neutrum grönt
bestimmt
Singular
Maskulinum gröne grönaste
alle Formen gröna grönaste
Plural gröna grönaste
prädikativ
Singular Utrum grön grönare grönast
Neutrum grönt
Plural gröna
 
adverbialer Gebrauch grönt

Worttrennung:

grön, Komparativ: grö·na·re, Superlativ: grö·nast

Aussprache:

IPA: [ɡrøːn]
Hörbeispiele:   grön (Info)

Bedeutungen:

[1] grün, eine Farbe habend, die im Spektrum zwischen blau und gelb liegt
[2] das Ökologische gut findend
[3] bleich vor Krankheit oder Neid
[4] unerfahren

Herkunft:

schon im Altschwedischen grön, hervorgegangen aus dem germanischen Stamm grŏnia-, ursprünglich zur Beschreibung der Farbe von wachsendem Gras, Blättern und Ähnlichem gebraucht[1]

Gegenwörter:

[1] blå, gul, röd, svart, vit

Oberbegriffe:

[1] färgad

Unterbegriffe:

[1] ljusgrön, mörkgrön, lindblomsgrön, blågrön

Beispiele:

[1] Han tycker om det gröna gräset framför sitt fönster.
Er mag das grüne Gras vor seinem Fenster.
[1] Gräset är alltid grönast på andra sidan staketet.
Auf der anderen Seite vom Zaun ist das Gras immer grüner.
[2] Han röstar grönt.
Er wählt grün.
[3] Hon är alldeles grön i ansikte.
Sie ist ganz grün im Gesicht.
[4] Urban var ung, grön och oerfaren.
Urban war jung, noch feucht hinter den Ohren und unerfahren.

Wortbildungen:

grönaktig, grönbete, grönblind, grönbok, grönfink, grönfoder, gröngöling, grönkål, Grönland, grönmögel, grönområde, grönpeppar, grönsak, grönsallad

Übersetzungen Bearbeiten

[1, 2, 4] Svenska Akademien (Herausgeber): Svenska Akademiens ordlista över svenska språket. (SAOL). 13. Auflage. Norstedts Akademiska Förlag, Stockholm 2006, ISBN 91-7227-419-0, Stichwort »grön«, Seite 306
[1, 4] Lexin „grön
[1–4] Svenska Akademiens Ordbok „grön
[1] Farben auf Schwedisch

Quellen:

  1. Svenska Akademiens Ordbok „citrongul