tjuv (Schwedisch) Bearbeiten

Substantiv, u Bearbeiten

Utrum Singular Plural
unbestimmt bestimmt unbestimmt bestimmt
Nominativ (en) tjuv tjuven tjuvar tjuvarna
Genitiv tjuvs tjuvens tjuvars tjuvarnas

Alternative Schreibweisen:

umgangssprachlich, dialektal: tjyv

Worttrennung:

tjuv, Plural: tju·var

Aussprache:

IPA: []
Hörbeispiele:   tjuv (Info)

Bedeutungen:

[1] Person, die einem anderen unerlaubterweise etwas wegnimmt; Dieb, Diebin

Herkunft:

aus dem altschwedischen þiūver, hervorgegangen aus dem germanischen þeuba- - heimlich[1]

Oberbegriffe:

[1] brottsling, förbrytare

Unterbegriffe:

[1] biltjuv, ficktjuv, hjärtetjuv, mästertjuv, tidstjuv

Beispiele:

[1] Tjuven greps på bar gärning.
Der Dieb wurde auf frischer Tat festgenommen.
[1] Ta fast tjuven!
Haltet den Dieb!

Redewendungen:

[1] komma som en tjuv på natten

Wortbildungen:

tjuvaktig, tjuveri, tjuvfiska, tjuvgods, tjuvgömmare, tjuvjakt, tjuvkika, tjuvknep, tjuvkoppla, tjuvlarm, tjuvliga, tjuvlyssna, tjuvläsa, tjuvnad, tjuvröka, tjuvsena, tjuvskjuta, tjuvskytt, tjuvspel, tjuvstart, tjuvtag, tjuvtitt, tjuvtitta, tjuvtryck, tjuvåka

Übersetzungen Bearbeiten

[1] Svenska Akademiens Ordbok „tjuv
[1] Svenska Akademien (Herausgeber): Svenska Akademiens ordlista över svenska språket. (SAOL). 13. Auflage. Norstedts Akademiska Förlag, Stockholm 2006, ISBN 91-7227-419-0, Stichwort »tjuv«, Seite 980
[1] Schwedischer Wikipedia-Artikel „tjuv
[1] Lexin „tjuv
[1] dict.cc Schwedisch-Deutsch, Stichwort: „tjuv

Quellen:

  1. Elof Hellquist: Svensk etymologisk ordbok. 1. Auflage. C. W. K. Gleerups förlag, Berlingska boktryckeriet, Lund 1922 (digitalisiert) „tjuv“, Seite 982