Flexion:amittere

amittere (Konjugation) (Latein)

zurück zu amittere

Infinite Formen

Infinitive
	Infinitiv Präsens	Infinitiv Perfekt	Infinitiv Futur
Aktiv	āmittere	āmīsisse	āmissūrum, -am, -um esse
Passiv	āmittī	āmissum, -am, -um esse	āmissum īrī
Partizipien
	Präsens Aktiv	Perfekt Passiv	Futur Aktiv
	āmittēns	āmissus, -a, -um	āmissūrus, -a, -um
Gerundium, Gerundivum, Supina
Gerundium	Gerundivum	Supinum I	Supinum II
āmittendī	āmittendus, -a, -um	āmissum	āmissū

Finite Formen

Imperativ

Person	Präsens		Futur
	Aktiv	Passiv	Aktiv	Passiv
Sg. 2. Pers.	āmitte!	āmittere!	āmittitō!	āmittitor!
Sg. 3. Pers.			āmittitō!	āmittitor!
Pl. 2. Pers.	āmittite!	āmittiminī!	āmittitōte!
Pl. 3. Pers.			āmittuntō!	āmittuntor!

Indikativ und Konjunktiv

Präsens
	Aktiv		Passiv
Person	Indikativ	Konjunktiv	Indikativ	Konjunktiv
Sg. 1. Pers.	āmittō	āmittam	āmittor	āmittar
Sg. 2. Pers.	āmittis	āmittās	āmitteris	āmittāris
Sg. 3. Pers.	āmittit	āmittat	āmittitur	āmittātur
Pl. 1. Pers.	āmittimus	āmittāmus	āmittimur	āmittāmur
Pl. 2. Pers.	āmittitis	āmittātis	āmittiminī	āmittāmini
Pl. 3. Pers.	āmittunt	āmittant	āmittuntur	āmittantur
Text
Imperfekt
	Aktiv		Passiv
Person	Indikativ	Konjunktiv	Indikativ	Konjunktiv
Sg. 1. Pers.	āmittēbam	āmitterem	āmittēbar	āmitterer
Sg. 2. Pers.	āmittēbās	āmitterēs	āmittēbāris	āmitterēris
Sg. 3. Pers.	āmittēbat	āmitteret	āmittēbātur	āmitterētur
Pl. 1. Pers.	āmittēbāmus	āmitterēmus	āmittēbāmur	āmitterēmur
Pl. 2. Pers.	āmittēbātis	āmitterētis	āmittēbāminī	āmitterēminī
Pl. 3. Pers.	āmittēbant	āmitterent	āmittēbantur	āmitterentur
Text
Futur I
	Aktiv		Passiv
Person	Indikativ	Konjunktiv	Indikativ	Konjunktiv
Sg. 1. Pers.	āmittam		āmittar
Sg. 2. Pers.	āmittēs		āmittēris
Sg. 3. Pers.	āmittet		āmittētur
Pl. 1. Pers.	āmittēmus		āmittēmur
Pl. 2. Pers.	āmittētis		āmittēminī
Pl. 3. Pers.	āmittent		āmittentur
Text
Perfekt
	Aktiv		Passiv
Person	Indikativ	Konjunktiv	Indikativ	Konjunktiv
Sg. 1. Pers.	āmīsī	āmīserim	āmissus, -a, -um sum	āmissus, -a, -um sim
Sg. 2. Pers.	āmīsistī	āmīseris	āmissus, -a, -um es	āmissus, -a, -um sīs
Sg. 3. Pers.	āmīsit	āmīserit	āmissus, -a, -um est	āmissus, -a, -um sit
Pl. 1. Pers.	āmīsimus	āmīserimus	āmissī, -ae, -a sumus	āmissī, -ae, -a sīmus
Pl. 2. Pers.	āmīsistis	āmīseritis	āmissī, -ae, -a estis	āmissī, -ae, -a sītis
Pl. 3. Pers.	āmīsērunt	āmīserint	āmissī, -ae, -a sunt	āmissī, -ae, -a sint
Text
Plusquamperfekt
	Aktiv		Passiv
Person	Indikativ	Konjunktiv	Indikativ	Konjunktiv
Sg. 1. Pers.	āmīseram	āmīsissem	āmissus, -a, -um eram	āmissus, -a, -um essem
Sg. 2. Pers.	āmīserās	āmīsissēs	āmissus, -a, -um erās	āmissus, -a, -um essēs
Sg. 3. Pers.	āmīserat	āmīsisset	āmissus, -a, -um erat	āmissus, -a, -um esset
Pl. 1. Pers.	āmīserāmus	āmīsissēmus	āmissī, -ae, -a erāmus	āmissī, -ae, -a essēmus
Pl. 2. Pers.	āmīserātis	āmīsissētis	āmissī, -ae, -a erātis	āmissī, -ae, -a essētis
Pl. 3. Pers.	āmīserant	āmīsissent	āmissī, -ae, -a erant	āmissī, -ae, -a essent
Text
Futur II
	Aktiv		Passiv
Person	Indikativ	Konjunktiv	Indikativ	Konjunktiv
Sg. 1. Pers.	āmīserō		āmissus, -a, -um erō
Sg. 2. Pers.	āmīseris		āmissus, -a, -um eris
Sg. 3. Pers.	āmīserit		āmissus, -a, -um erit
Pl. 1. Pers.	āmīserimus		āmissī, -ae, -a erimus
Pl. 2. Pers.	āmīseritis		āmissī, -ae, -a eritis
Pl. 3. Pers.	āmīserint		āmissī, -ae, -a erunt