abligurrire (Konjugation) (Latein)

Bearbeiten
  zurück zu abligurrire


Infinite Formen

Bearbeiten
Infinitive
Infinitiv Präsens Infinitiv Perfekt Infinitiv Futur
Aktiv abligurrīre abligurrīvisse
Passiv abligurrīrī
Partizipien
Präsens Aktiv Perfekt Passiv Futur Aktiv
abligurriēns
Gerundium, Gerundivum, Supina
Gerundium Gerundivum Supinum I Supinum II
abligurriendī abligurriendus, -a, -um


Finite Formen

Bearbeiten
Imperativ
Bearbeiten
Person Präsens Futur
Aktiv Passiv Aktiv Passiv
Sg. 2. Pers. abligurrī! abligurrīre! abligurrītō! abligurrītor!
Sg. 3. Pers. abligurrītō! abligurrītor!
Pl. 2. Pers. abligurrīte! abligurrīminī! abligurrītōte!
Pl. 3. Pers. abligurriuntō! abligurriuntor!


Indikativ und Konjunktiv
Bearbeiten
Präsens
Aktiv Passiv
Person Indikativ Konjunktiv Indikativ Konjunktiv
Sg. 1. Pers. abligurriō abligurriam abligurrior abligurriar
Sg. 2. Pers. abligurrīs abligurriās abligurrīris abligurriāris
Sg. 3. Pers. abligurrit abligurriat abligurrītur abligurriātur
Pl. 1. Pers. abligurrīmus abligurriāmus abligurrīmur abligurriāmur
Pl. 2. Pers. abligurrītis abligurriātis abligurrīmini abligurriāminī
Pl. 3. Pers. abligurriunt abligurriant abligurriuntur abligurriantur
Text
Imperfekt
Aktiv Passiv
Person Indikativ Konjunktiv Indikativ Konjunktiv
Sg. 1. Pers. abligurriēbam abligurrīrem abligurriēbar abligurrīrer
Sg. 2. Pers. abligurriēbās abligurrīrēs abligurriēbāris abligurrīrēris
Sg. 3. Pers. abligurriēbat abligurrīret abligurriēbātur abligurrīrētur
Pl. 1. Pers. abligurriēbāmus abligurrīrēmus abligurriēbāmur abligurrīrēmur
Pl. 2. Pers. abligurriēbātis abligurrīrētis abligurriēbāminī abligurrīrēminī
Pl. 3. Pers. abligurriēbant abligurrīrent abligurriēbantur abligurrīrentur
Text
Futur I
Aktiv Passiv
Person Indikativ Konjunktiv Indikativ Konjunktiv
Sg. 1. Pers. abligurriam abligurriar
Sg. 2. Pers. abligurriēs abligurriēris
Sg. 3. Pers. abligurriet abligurriētur
Pl. 1. Pers. abligurriēmus abligurriēmur
Pl. 2. Pers. abligurriētis abligurriēminī
Pl. 3. Pers. abligurrient abligurrientur
Text
Perfekt
Aktiv Passiv
Person Indikativ Konjunktiv Indikativ Konjunktiv
Sg. 1. Pers. abligurrīvī abligurrīverim
Sg. 2. Pers. abligurrīvistī abligurrīveris
Sg. 3. Pers. abligurrīvit abligurrīverit
Pl. 1. Pers. abligurrīvimus abligurrīverimus
Pl. 2. Pers. abligurrīvistis abligurrīveritis
Pl. 3. Pers. abligurrīvērunt abligurrīverint
Text
Plusquamperfekt
Aktiv Passiv
Person Indikativ Konjunktiv Indikativ Konjunktiv
Sg. 1. Pers. abligurrīveram abligurrīvissem
Sg. 2. Pers. abligurrīverās abligurrīvissēs
Sg. 3. Pers. abligurrīverat abligurrīvisset
Pl. 1. Pers. abligurrīverāmus abligurrīvissēmus
Pl. 2. Pers. abligurrīverātis abligurrīvissētis
Pl. 3. Pers. abligurrīverant abligurrīvissent
Text
Futur II
Aktiv Passiv
Person Indikativ Konjunktiv Indikativ Konjunktiv
Sg. 1. Pers. abligurrīverō
Sg. 2. Pers. abligurrīveris
Sg. 3. Pers. abligurrīverit
Pl. 1. Pers. abligurrīverimus
Pl. 2. Pers. abligurrīveritis
Pl. 3. Pers. abligurrīverint